Jag har allt i en bag, dock kan jag inte ha de bokstavssaker som inte fins i engeskan. Men jag ska klara mig oavsett.

Matte C Nationella blir snart ett minne, det att aldrig mer se till. Jag ska bara ta tag i rest uppgiften. Sedan blir det klart.

Andra funderingar jag inte har. Att det har varit hur trevligt som helst att chillaxa med syskonen i bullmark. Att det bara fins en kaka med frukt i. Att det bara fins te|the|.

Nu Vidare till det som blir cybercoolt.

Orkar inte riktigt skriva allt jag hade velat. Det blir jobbigt utan de bra bokstavssakerna.

Jag skulle skriva nu, att jag inte helt tycker om att vara okontaktbar ibland. Men det är nog inte sant. Jag tycker att det är väldigt skönt. Om det inte vore för den praktiska delen i mobillivet så skulle det nog uteslutas helt ur mitt.

Oavsett(allt vad det nu är, vet nog sen) är det just nu dags för kaffe på balkongen och en helt nöjd väldigt sliten albin.

Om tre sarkokomber. De var alla väldigt djupdragna, ingen orkar med sånna i längden, så de var likaså ensamma i sin treenighet. Sarkokomber är ofta sådana, eftersom att de bara är tre och i hela världen bara dem och inte fler, så är det svårt att ändra på detta- speciellt för dessa tre. Utöver deras djupdragna läggningar och spel så bör över vetas att de sällan, om någonsin lyckas förstå att något inte kan beröra djupaste djupaste djup i djupaste djupaste farhågor. Således kan ni förstå, eller kanske inte alls förstå och då faktiskt kanske greppa, dessa tre, helt eniga tre. Vilka skämt ska jag dra för att förklara de saker som jag verkligen inte är sugen på att förklara, för jag är så förbannat trött på dem alla, att bli missförstådd. Något i stil med "ja havsfiskar är fan det bästa djuret", SJÄLVKLART ÄR DET SÅ!!!, men plötsligt efter kan sägas "uttrar är fan inte så awsom som man kan tro. Och plöttsliga ligan slår till och förklarar "de bor ju i vatten och vill peka på att de äter havsfiskar om de fårtag på en eller två. Ähhhhh jag har inget att skriva. Om jag nu ska skriva något så är det nog. Allt är bra, men jag är helt helt helt slutkörd. I morgon(tekniskt sett på dygnet) har jag matteprov. Ett rätt viktigt sådant. Jag har pluggat rätt mycket till det, dock inte nog. Men men. Jag har sovit i en soffa mer än 10gånger på två veckor. Jag har ätit väldigt dåligt och drukit så sanslösa mängder med kaffe. Jag har ont i huvudet och i ryggen. Men ja, allting gott, allting gott. Jag längtar faktiskt väldigt tills den 14e. Om jag hade en fågel skulle den kunna skriva alla mina framtida inlägg. För de handlar alla om fågelmat och att dansa till radiomusik. Hyffsat shyst, men rätt enkla grejor.

Såg min lillebror vara hästskötare för en barncirkus- Kanske det bästa jag sett på väldigt väldigt länge. En väldigt bister uppsyn till en början. Sedan upptäckten av att han faktiskt kontrollerade alla hästar och därför en enorm lysande lillebror.

För dig:

Det är torsdag mitt i natten och jag dricker te.

Helt bra och jag känn er nöjt.

För mig:

Gå och lägg dig.

Det var alltså Noll besökare på min blogg igår?

Om jag hade en tvångströjja skulle de bestå utav diverse mattematiska formler som lärde mig hur jag ska utföra mitt framtida test. Om inte den tvångströjjan fins, så vill jag hittapå den från och med- nu. Så jag drar på den över några dagar, tills fredag.

Saker som kan vara intressanta:

Ute och går. Går för att få litet luft, för att det luktar regn, för att jag tycker om att gå. Tittar runt litet, tänker inte så mycket, är mest bara lycklig. Funderingen som fins, möjligen, är nog om vad det är som käns som att det kramar litet om min kropp- en blandkänsla av ganska bra ganska lugna saker.

När jag då går i allt detdär över, så möter jag en grupp på sju tjejer i min ålder- kanske nått år upp/ner, blir alltid litet svag i lederna som bär- det är nog inte sådär fint som man kan tro. Jag känner mig dock ganska nöjd, kommer på att jag går och leer rakt mot dem, ser nog rätt loj och nöjd ut. Halvvägs genom gruppen hör jag "mmmmmmmmMMMMuuuuuUUUUmmmSSSS" och nån som "jaaa, verkligen" osv osv.. Passerar. De fnissar och pratar vidare.

Om jag undrar litet över saker just nu, kan man tro att jag borde se på ett naturprogramm, och det ska jag nog göra. Ska äta något först dock. Sedan är jag nog väldigt trött. Så sov, sov snälla ni, sov.

Att det kan vara sånna dagar då det regnar och sådanna dagar kan vara helt lugna och helt mjuka. Jag hittade en halsduk idag.

Näsa.

Spana in New Spring resan mellan mig och en, annan.

Senaste tankarna jag har:

Det är väldigt bra att lämna mat i min kyl. Det är väldigt bra av en ödla att skriva sånna där lappar. Det är väldigt bra att plugga matte om man ska göra matteprov, så så gör jag- väldigt bra. Väldigt bra att ha en tryckkanna att göra kaffe i, om bönorna visas vara blä. Väldigt bra med vänner och deras möbler, ex. Soffa, matta, balkong.

Nutti e fruik.

Men jag har inte så mycket tid till allt som jag har, så jag lägger allt åt sidan. Förlåt mycket, ursäkta allt, röran är oundviklig så jag undviker den helt. 

Försöka rädda ett Matte C betyg är mycket arbete. Uppenbarligen.

Jag är småsjuk, småförkyld. Litet ont i kroppen av att inte ha tränat på 2månader(ordentlig träning). Lite less i huvet av allt som gör ett huvud ledset. Less i själ och less i ögat- Är sådär kliig.

Men Jag existerar, just nu och troligt även efter detta. 

Om någon kunde se min historik som bara ledde till denna korta rad, så skulle denna tycka att jag borde sova. Att jag kanske bara ska vänta och se. Att det kanske inte är världens undergång som stod och bah hängde nedöver- där runt luggens början och midjans linje. För jag är aningen rädd att hitta rätt, just nu så stannar jag sällan i några längre stunder, är rädd att stanna och fastna i något av en ofukuserande stillhet som bara snurrar och snurrar, som om det var en lång utdragen gråt som bara inte slutar när man snörvlar riktigt riktigt överdrivet och helt får slut på luft. Så jag springer runt, tittar på något på tv, det är inte alls intressant. Mest är jag inte intresserad av denna tid, den kan gärna få försvinna och kanske bara lägga sig som dendär visdommen som alla äldre sparar på- grått hår och ful kropp.

För många år sedan så kunde jag gråta hela dagar, jag grät som ut allt som fastnade på mig, allt som skulle rinna av min otroligt smidiga och pojkiga kropp. Nu fastnar inte så mycket, det rinner av, men istället stannar jag upp för att iakta alla pölar som bildas av rinnet. Vad i helvete är det som rinner ned och varför fastnar det inte, varför måste det bara rinna ned, varför bryr jag mig ens om att det är något som rinner av mig. Det borde bara svischa förbi, snabbt och obönhörligt borde jag glömma och se tydligt frammåt, som en stark individ. Men jag stannar hela tiden upp, fastnar i dendär snurrandet.

Men det är ganska sent ikväll, jag sitter uppe rätt sent och har lagt en pärlplatta som jag kallar för GUCCI för att undvika att kalla den för något som får mig att rellatera till hur min handstil ser ut på kanten av tjocka halvdyra A3ark. GUCCI är i alla fall lagd, slitit ut mina skor, två säsonger fick de.

Om kanske tre månader så kommer jag vara helt fundersam. Då önskar jag för allt i världen att jag använder min infettade vältränade kropp till att bra svischa förbi det, låta det lagad ligga, inte att gräva och inte att hitta. Orkar inte vara konstnär i livet ännu en gång, inte mer, inte ännu en repetiotion. Om det går så går det, gick det inte så föll det nånstans långt borta, liga, låg, lagt.

Men jag vill inte säga att detta går några händelser i förväg. På många sätt hoppas jag ännu på oss, på dig Julia och på mig, att det kanske blir fint att ses. Att jag/vi mår bättre efteråt och inte är förtvivlad och förvirrad. Att vi kan förstå vad som gått fel. För jag har inte förstått allt som sker och går just nu och det käns så mycket. Jag är som intresserad av det som har hänt, samtidigt försöker jag undvika att vara helt förvarande. Det fins alltid en tendens att göra alla teckningar, alla namn och alla former. De förklarar en massa, jag förstår dem sällan. Jag brukar visa dem för personer jag verkligen älskar, de brukar sällan förstå dem, några har kul med det och ser hur vackert några saker har varit, andra ser att det var ganska hemskt och kanske tittar inte så noga på något annat. Jag själv är osäker på vad alla mina bilder föreställer och oftast hittar jag på vad de betyder i efterhand, jag vet ju i efterhand allt och inte bara något enkelt. Så jag tänker nu att det är bättre att bevara det som jag vet och vänta på att få något nytt att arbeta med, något som ger mig något, inte något som tar.