För att få mig att tänka litet tydligare så gör jag en lista.

Listan:

Jag är glad när vi är med varandra och det käns att vi inte egentligen har några större bekymmer än att bara prata.

Jag är glad när vi pratar i telefon med varandra och pratar om alltmöjligt oviktigt viktigt och sånt som har hänt under dagarna.

Jag är glad när jag ska somna och det käns som att du är där trots att du är i uppsala.

Jag är glad när vi hittar på saker tillsammans som är nya som är intressanta och som vi inte har gjort tidigare.

Jag är glad när det går bra för dig i skolan och du är nöjd.

Jag är glad när du hjälper mig med uppgifter i skolan.

Jag är glad när du ringer bara för att säga att du älskar mig.

Jag är glad när jag får uppskattning.

Jag är glad när vi saknar varandra.

Det är jobbigt när vi inte har kontakt med varandra.

Det är jobbigt när vi bråkar och jag inte förstår riktigt varför.

Det är jobbigt när jag är ledsen och bråkar på dig för att få en reaktion.

Det är jobbigt när du är sur under längre perioder.

Det är jobbigt när du är ledsen utan att jag vet det.

Det är jobbigt när du är tyst och vill att jag ska vara tyst också.

Jag orkar inte. Skriver på båda raderna samtidigt och jag vet ganska bra vilka som det fattas ifyllnad på. Det saknas handling i så många av dedär punkterna.

jag är full. Jag är trött. Jag är ganska glad bara för att Pontus ligger med någon 32årig brud/tjej/sak. Jag är ledsen. Jag är hungrig. Jag är förvirrad. Jag är misslyckad. Jag är förväntansfull och väntar på att något ska vara som det är. Jag är ledsen. jag är ledsen. Jag är ledsen. Gör bort mig ikväll.

När jag läser min gamla dagbok, jag ser mina gamla inlägg, när jag tänker på att det var sommar och att ångesten var prov och fester.

När jag trampar i lite slast och tittar rakt framåt för att inte gråta, att jag ens orkar skriva extremt dåliga inlägg, att vara vaken tills morgonen för att inte behöva drömma.

Så längtar jag frammåt.

Men det är inte sant allt detdär, jag skrev bara bättre. Det är inte sant för jag pratade med andra. Det är inte sant för jag längtade och saknade efter det jag nu vill frammåt för.

Så jag ändrar inget i något av de tidigare inläggen, inte ändringar, kanske tar bort dem helt- Enligt lag.

I väntan på allt så gör jag industridesign och inredningsdesign proven för DH-U och KF-S.

I väntan på allt så gör jag en kopp kaffe.

I väntan på allt så gör jag en massa listor över känslor för att undvikas.

När klockan är 12 så dansar spöken omkring.

Nu när klockan vill vara två så springer det bara runt och runt. Jag läser mina gamla inlägg, läser dina gamla inlägg. Läser min gamla dagbok, min nuvarande dagbok. Gråter och mår ganska hyffsat, för jag ÄR ändå glad, på någon jävla vänster är jag så vuxen- helt plöttsligt. Att jag orkar gråta och tänka att det är väldigt kul, alltihopa, på något vis. Jag har haft det så väldigt bra, ofta, väldigt ofta.

Men nu är jag tråkad av att gråta, har lite ont i ögonen, och näsar är i behov av att smörjas. Orkar inte med att vara allt för gråtig, men det är en sån period.

Är väldigt inte arg, sällan är jag arg. Sällan är jag speciellt totalt olycklig och sällan är jag sådär ensam. Men hela tiden är jag i någon slags väntan. Vänta och vänta, precis som en isbjörn vid en vak.

Haha förra tisdagen.

Så kommer en liten Tilia springandes, allt jagar henne och hon gråter helt hyssteriskt- dock tyst för att inte väcka alla. Men det är väldigt läskigt med mörka kök och tysta hus.

Jag är sällan mörkrädd, kommer knapt ihåg när jag var rädd för att sova med ryggen mot dörrarna, när allt mörker var lurigt och svårt att inte titta rakt ned i. Jag mins det inte riktigt.

Vad som helst.

Kan inte sova, vet inte, men något är och gräver i min mage. Tror det kan vara en blandning av att jag nyss såg romantisk film och att jag är aningen hungrig och-ja att livet är sämst.

Just, jag är inte 15år och nybliven mamma.

Just nu rellaterar jag till alla unga personer som bloggar på denhär sidan.