Direktlänk till inlägg 12 maj 2011
Nu när jag tänker på allt så tänker jag lite halv dyslektiskt
Om någon kunde se min historik som bara ledde till denna korta rad, så skulle denna tycka att jag borde sova. Att jag kanske bara ska vänta och se. Att det kanske inte är världens undergång som stod och bah hängde nedöver- där runt luggens början och midjans linje. För jag är aningen rädd att hitta rätt, just nu så stannar jag sällan i några längre stunder, är rädd att stanna och fastna i något av en ofukuserande stillhet som bara snurrar och snurrar, som om det var en lång utdragen gråt som bara inte slutar när man snörvlar riktigt riktigt överdrivet och helt får slut på luft. Så jag springer runt, tittar på något på tv, det är inte alls intressant. Mest är jag inte intresserad av denna tid, den kan gärna få försvinna och kanske bara lägga sig som dendär visdommen som alla äldre sparar på- grått hår och ful kropp.
För många år sedan så kunde jag gråta hela dagar, jag grät som ut allt som fastnade på mig, allt som skulle rinna av min otroligt smidiga och pojkiga kropp. Nu fastnar inte så mycket, det rinner av, men istället stannar jag upp för att iakta alla pölar som bildas av rinnet. Vad i helvete är det som rinner ned och varför fastnar det inte, varför måste det bara rinna ned, varför bryr jag mig ens om att det är något som rinner av mig. Det borde bara svischa förbi, snabbt och obönhörligt borde jag glömma och se tydligt frammåt, som en stark individ. Men jag stannar hela tiden upp, fastnar i dendär snurrandet.
Men det är ganska sent ikväll, jag sitter uppe rätt sent och har lagt en pärlplatta som jag kallar för GUCCI för att undvika att kalla den för något som får mig att rellatera till hur min handstil ser ut på kanten av tjocka halvdyra A3ark. GUCCI är i alla fall lagd, slitit ut mina skor, två säsonger fick de.
Om kanske tre månader så kommer jag vara helt fundersam. Då önskar jag för allt i världen att jag använder min infettade vältränade kropp till att bra svischa förbi det, låta det lagad ligga, inte att gräva och inte att hitta. Orkar inte vara konstnär i livet ännu en gång, inte mer, inte ännu en repetiotion. Om det går så går det, gick det inte så föll det nånstans långt borta, liga, låg, lagt.
Men jag vill inte säga att detta går några händelser i förväg. På många sätt hoppas jag ännu på oss, på dig Julia och på mig, att det kanske blir fint att ses. Att jag/vi mår bättre efteråt och inte är förtvivlad och förvirrad. Att vi kan förstå vad som gått fel. För jag har inte förstått allt som sker och går just nu och det käns så mycket. Jag är som intresserad av det som har hänt, samtidigt försöker jag undvika att vara helt förvarande. Det fins alltid en tendens att göra alla teckningar, alla namn och alla former. De förklarar en massa, jag förstår dem sällan. Jag brukar visa dem för personer jag verkligen älskar, de brukar sällan förstå dem, några har kul med det och ser hur vackert några saker har varit, andra ser att det var ganska hemskt och kanske tittar inte så noga på något annat. Jag själv är osäker på vad alla mina bilder föreställer och oftast hittar jag på vad de betyder i efterhand, jag vet ju i efterhand allt och inte bara något enkelt. Så jag tänker nu att det är bättre att bevara det som jag vet och vänta på att få något nytt att arbeta med, något som ger mig något, inte något som tar.
Okey det är underligt. Har ju farit, lämnat den lilla dagen och de nätter av teckningar och vandrande. Detklart spårsitter, de är där. Jag ser fortfarande i kameran - inställd på lägsta bländare, hög iso och en slutar tid som kräver allt av mina kall...
Aldrig blir jag helt egen. Jag är bara helt egen. Så väntandes och uttråkad, hela tiden. Allt är rätt så kul. Har en rätt vacker tid. Vad jag helt eget har. Det borde vara svårare att inte alls stå och vara uttråkad av den helt egna tiden som är rätt...
Jag är inte en tjej som skriver om mitt liv. Deffinitionen "tjej som skriver om sitt liv", vad det nu är, något som skriver om något, någongång, någonstans. Är helt en svårare, väldigt trött och längtansvärd person som halvmedvetslöst antecknar med d...
Läser på internationell inriktning. Pressenterar och skriver på engelska. Pratar mest dålig SvenskaDanska. Tycker mycket om utbildningen, även om det inte är fri-konst. Jobbar mycket på sidan av, egna projekt å så. Är förvirrad ganska mycket hela tid...
Det jag förstår i vanliga personer. Eller ja, Det och Det, mer av sånt eller nått. Förlåt. Jag förstår helt enkelt inte vad som är vad.Det är mitt i natten. Jag har pressentation imorgon. Har pressentation lite nu och då. Har jobbat typ, ja hela tide...
