Det var alltså Noll besökare på min blogg igår?

Om jag hade en tvångströjja skulle de bestå utav diverse mattematiska formler som lärde mig hur jag ska utföra mitt framtida test. Om inte den tvångströjjan fins, så vill jag hittapå den från och med- nu. Så jag drar på den över några dagar, tills fredag.

Saker som kan vara intressanta:

Ute och går. Går för att få litet luft, för att det luktar regn, för att jag tycker om att gå. Tittar runt litet, tänker inte så mycket, är mest bara lycklig. Funderingen som fins, möjligen, är nog om vad det är som käns som att det kramar litet om min kropp- en blandkänsla av ganska bra ganska lugna saker.

När jag då går i allt detdär över, så möter jag en grupp på sju tjejer i min ålder- kanske nått år upp/ner, blir alltid litet svag i lederna som bär- det är nog inte sådär fint som man kan tro. Jag känner mig dock ganska nöjd, kommer på att jag går och leer rakt mot dem, ser nog rätt loj och nöjd ut. Halvvägs genom gruppen hör jag "mmmmmmmmMMMMuuuuuUUUUmmmSSSS" och nån som "jaaa, verkligen" osv osv.. Passerar. De fnissar och pratar vidare.

Om jag undrar litet över saker just nu, kan man tro att jag borde se på ett naturprogramm, och det ska jag nog göra. Ska äta något först dock. Sedan är jag nog väldigt trött. Så sov, sov snälla ni, sov.

Att det kan vara sånna dagar då det regnar och sådanna dagar kan vara helt lugna och helt mjuka. Jag hittade en halsduk idag.

Näsa.

Spana in New Spring resan mellan mig och en, annan.

Senaste tankarna jag har:

Det är väldigt bra att lämna mat i min kyl. Det är väldigt bra av en ödla att skriva sånna där lappar. Det är väldigt bra att plugga matte om man ska göra matteprov, så så gör jag- väldigt bra. Väldigt bra att ha en tryckkanna att göra kaffe i, om bönorna visas vara blä. Väldigt bra med vänner och deras möbler, ex. Soffa, matta, balkong.

Nutti e fruik.

Men jag har inte så mycket tid till allt som jag har, så jag lägger allt åt sidan. Förlåt mycket, ursäkta allt, röran är oundviklig så jag undviker den helt. 

Försöka rädda ett Matte C betyg är mycket arbete. Uppenbarligen.

Jag är småsjuk, småförkyld. Litet ont i kroppen av att inte ha tränat på 2månader(ordentlig träning). Lite less i huvet av allt som gör ett huvud ledset. Less i själ och less i ögat- Är sådär kliig.

Men Jag existerar, just nu och troligt även efter detta. 

Om någon kunde se min historik som bara ledde till denna korta rad, så skulle denna tycka att jag borde sova. Att jag kanske bara ska vänta och se. Att det kanske inte är världens undergång som stod och bah hängde nedöver- där runt luggens början och midjans linje. För jag är aningen rädd att hitta rätt, just nu så stannar jag sällan i några längre stunder, är rädd att stanna och fastna i något av en ofukuserande stillhet som bara snurrar och snurrar, som om det var en lång utdragen gråt som bara inte slutar när man snörvlar riktigt riktigt överdrivet och helt får slut på luft. Så jag springer runt, tittar på något på tv, det är inte alls intressant. Mest är jag inte intresserad av denna tid, den kan gärna få försvinna och kanske bara lägga sig som dendär visdommen som alla äldre sparar på- grått hår och ful kropp.

För många år sedan så kunde jag gråta hela dagar, jag grät som ut allt som fastnade på mig, allt som skulle rinna av min otroligt smidiga och pojkiga kropp. Nu fastnar inte så mycket, det rinner av, men istället stannar jag upp för att iakta alla pölar som bildas av rinnet. Vad i helvete är det som rinner ned och varför fastnar det inte, varför måste det bara rinna ned, varför bryr jag mig ens om att det är något som rinner av mig. Det borde bara svischa förbi, snabbt och obönhörligt borde jag glömma och se tydligt frammåt, som en stark individ. Men jag stannar hela tiden upp, fastnar i dendär snurrandet.

Men det är ganska sent ikväll, jag sitter uppe rätt sent och har lagt en pärlplatta som jag kallar för GUCCI för att undvika att kalla den för något som får mig att rellatera till hur min handstil ser ut på kanten av tjocka halvdyra A3ark. GUCCI är i alla fall lagd, slitit ut mina skor, två säsonger fick de.

Om kanske tre månader så kommer jag vara helt fundersam. Då önskar jag för allt i världen att jag använder min infettade vältränade kropp till att bra svischa förbi det, låta det lagad ligga, inte att gräva och inte att hitta. Orkar inte vara konstnär i livet ännu en gång, inte mer, inte ännu en repetiotion. Om det går så går det, gick det inte så föll det nånstans långt borta, liga, låg, lagt.

Men jag vill inte säga att detta går några händelser i förväg. På många sätt hoppas jag ännu på oss, på dig Julia och på mig, att det kanske blir fint att ses. Att jag/vi mår bättre efteråt och inte är förtvivlad och förvirrad. Att vi kan förstå vad som gått fel. För jag har inte förstått allt som sker och går just nu och det käns så mycket. Jag är som intresserad av det som har hänt, samtidigt försöker jag undvika att vara helt förvarande. Det fins alltid en tendens att göra alla teckningar, alla namn och alla former. De förklarar en massa, jag förstår dem sällan. Jag brukar visa dem för personer jag verkligen älskar, de brukar sällan förstå dem, några har kul med det och ser hur vackert några saker har varit, andra ser att det var ganska hemskt och kanske tittar inte så noga på något annat. Jag själv är osäker på vad alla mina bilder föreställer och oftast hittar jag på vad de betyder i efterhand, jag vet ju i efterhand allt och inte bara något enkelt. Så jag tänker nu att det är bättre att bevara det som jag vet och vänta på att få något nytt att arbeta med, något som ger mig något, inte något som tar.

Jo. Jag kom vidare! Nu äre provdagarna, 14-15 juni. 

Och jag är jävligt nöjd!

OHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHHJAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!

Prototyp typ av förebild för hur det nu kan vara.

Jag känner mig förbannad, hela tiden ibland. 

Jag har några uppgifter att utföra, nåre uppgifter att utföre, nå sak. Ska kanske äta nått i stil med blomkålssoppa idag, med ingefära. Just nu ska jag dricka en dubbel espresso, sedan en lat.

Jag ska lyssna på TRD och bara njuta av 90talets fantastiska ljud.

Dra så jävblöd,,,,,,,,,,,,lsls!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Fan. Verkligen, så jävla mycket fan som det bara kan bli. Jag ser ju inga somhellsta sammanband. Inga alls. Vill fuska.

Nu. Behöver en inredningsdesigner som kommer, sedan inreder om i mitt vardagsrum så att hela mitt liv får plats, för att sedan resa från jordens yta tillsammans med all min förvirring inför alltmöjligt. Kan jag. 

Allt målande flyter på, börjar förstå varför jag inte kan måla i min lägenhet. Har hitills slagit mig Ca. Sex eller sju gånger bara för att jag inte vet exakt vars jag är under målandets gång. Skulle kanske skaffa en såndär som ljudar när jag backar och närmar mig något, en sån. Det går dock bra, skulle behöva ett staffli av större modell. Ska gräva runt litet i detdär.

Tre saker jag är säker på:

Att fyra skator såg ut att ha rätt så skoj idag. Såg detta med egna ögon genom mitt sovrumsfönster, utanför som de lekte på grannars egendom. De har en bra inställning till hur man ska se rätt chill och relaxed men ändå oansträngt smart och intresserad av livet.

Att det är bra när man har feber och är beklädd med sitt skönaste en veckas skägg, några slitna näsborrar och ett par ögon som bara vill säga "vi har inte sovit och bara legat i böcker, dator och tomt upp i taket. Ett antal röda prickar i pannan som kommit dit genom övertrasserat dusch konto. Något slö andedräckt och kanske något svårdålt kutryggning. Allt detta och konsum med en söt kassörska. Det är jag säker på.

Att internett dör runt midnatt varie natt. Bra gjort internett.

Jag lyssnar på Lilla Al-Fadjis änglar, det är bra, just nu är det sådär. Jag ska nog setill att allt blir bra, med en till kopp kaffe och lite mer färg på tavlan.

Nu nu nu nunuununundnudnnduudududuududuuduuduuuduuduuduuduu
duduuduududududuuuduuudududuuuuduuuuduuduuduudduuu
duuuuuduudduuuduuuuuduuduuuuduuuuuududuuuuuuduuuuu
ududuuuuuduuuuudududuuuuududuuuuduuuuuududuuuuuduu
uuuududuuuuduuuuududuuuuuduuuuuuduuduuuudu och sen rånar v hela stället. Men ja.

Så kul allt kan vara.