Medans katten sover så gör gud ett litet besök i min kreativitet.

Ja fan, se detdär över som en Underrubrik till denhär otroliga facinerande och litet lätt gulliga händelsen- den innehåller en sovande knappt halvårig katt. Såhär är det med det intressanta. Jag satt helt vanligt, sjukt stressad över att jag måste måste måste måste måste måste småte måste måste smået göra ändringar i sista sekunden i mitt arkitektprov, ändringarna håller jag på med sittandes i soffan och brevid mig ligger Ylva den katt. Hela situationen är väldigt sådär romantisk och romersk och senitisk sen kanske den är litet skabbig och aningen frustrerad, jaja. Men jag sitter där, försöker verkligen att förstå varför inte allt är bra med det jag gjort, börjar rita, ritar ritar och ritar, kanske 10 A3 senare och jag har nästan nästan gett upp allt hopp. Hoppet som uppgavs gav mig en väldigt olust till att sitta. Jag ligger ned, Ylva har vaknat och blir klappad som belöning, hon somnar om och jag använder henne som kudde i cirka en sekund, hon rev mig sedan och jag slog henne i svar. Jaja.. vafan! Hur som- Jag låg där, hade nästan givit upp, eller ja.. vafan jag låg ned i soffan klockan är 3 på morgonen och till och med kattjäveln har börjat slagga, jag har gett upp hoppet på förbättrad form på uppgift 1(det var den som behövde förbättras, resten är någorlunda färdigt). När jag ligger där, Ylva drog förövrigt eftet hennes våld, där tänker jag "gud, du är fan sämst.. om du nu ska hjälpa mig med dethär, då måste jag påstå att det går litet för långsamt, du ger mig magsår och yrsel, tinnitus och en massa andra saker". Sätter mig efter det upp, tänker litet att det är dags att plocka ihop. Plötsligt flyger en fågel in genom rutan och landar illa skadad, den flög ju faktiskt genom en ruta, dör efter nån sekund av äckligt ryckande på papperet. Jag kastar tillbaks den ut genom detdär hålet i fönstret. Sedan när jag kollar tillbaks så är allt perfekt, den har landat mitt på min "slutgiltiga skiss" och landningsbanan har träffat så lyckligt att den ändrat hela uppgift 1. Till det bättre! Jag blir överlycklig och funderar på om gud möjligen var dendär fågeln, i sånna fall var det rätt åt honnom att han dog för mig.
Sedan när detdär inte hade hänt, nästan inget av det, förutom det med Ylva och dendär fågeln, men jag var inte där. Så har jag försökt förbättra Del 1. Det har gått bra, imorgon ska jag göra en slutgiltig bild. Även står på listan över saker med arkitektprovet följande: Limma mönstervolymen(som blir bra), testa komplementfärger till Abstraktionsdelen, kanske kan behövas en liten skrikfärg i dethela, kaaaanske, eller inte, troligt inte. Montera skiten och skriva ned mitt fantastiska motto "av gud av mig" eller något liknande.

Jag är helt slut, tror aldrig jag jobbat såhär många timmar på två veckor. Har helt seriöst tecknat upp över 80A3 de senaste två veckorna(räknade nyss). Det har varit ca. Skitjobbigt och hur kul som helst. Jag har haft en arbetstid på runt 10-12 timmar av tecknande och byggande per dag. Har vaknat runt 11.00 på morgonen, käkat frukost framför SVT forum, runt 12issch, litet tidigare, har jag börjat rita. Vid sjutiden börjar jag bli skakig i handen av allt kaffe jag bäljat i mig, tar en paus och gör middag. Äter middag, tillbaks till tecknandet. Paus när nyheterna är klockan 21.00 prick. Sedan efter nyheterna, mer tecknande till runt midnatt då jag tagit en latte och nått bröd, sedan fortsatte tecknandet till halv fyra eller senare.

Nu blir det en liten fika sedan

HEJ DÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Okey det är underligt. Har ju farit, lämnat den lilla dagen och de nätter av teckningar och vandrande. Detklart spårsitter, de är där. Jag ser fortfarande i kameran - inställd på lägsta bländare, hög iso och en slutar tid som kräver allt av mina kall...

Aldrig blir jag helt egen. Jag är bara helt egen. Så väntandes och uttråkad, hela tiden. Allt är rätt så kul. Har en rätt vacker tid. Vad jag helt eget har. Det borde vara svårare att inte alls stå och vara uttråkad av den helt egna tiden som är rätt...

Jag är inte en tjej som skriver om mitt liv. Deffinitionen "tjej som skriver om sitt liv", vad det nu är, något som skriver om något, någongång, någonstans. Är helt en svårare, väldigt trött och längtansvärd person som halvmedvetslöst antecknar med d...

Läser på internationell inriktning. Pressenterar och skriver på engelska. Pratar mest dålig SvenskaDanska. Tycker mycket om utbildningen, även om det inte är fri-konst. Jobbar mycket på sidan av, egna projekt å så. Är förvirrad ganska mycket hela tid...

Det jag förstår i vanliga personer. Eller ja, Det och Det, mer av sånt eller nått. Förlåt. Jag förstår helt enkelt inte vad som är vad.Det är mitt i natten. Jag har pressentation imorgon. Har pressentation lite nu och då. Har jobbat typ, ja hela tide...